På NRKs program «Alltid nyheter» idag tidlig kommenteres WikiLeaks’ grunnlegger Julian Assanges ros av Ecuador med at Syd-Amerika har gått en lang vei fra tiden verdensdelen kun var forbundet med «høyreorienterte militærdiktaturer». Vet NRKs nyhetsredaksjon ingenting om Ecuador?
At Julian Assange blander voldtektsanklagene mot seg selv fra to svenske kvinner sammen med USAs forfølgelse av organisasjonen/nettstedet WikiLeaks for offentliggjøring av hemmeligholdte opplysninger er kanskje opportunt for Assange selv – om enn ikke for WikiLeaks.
At Assange roser Ecuador og dets president Rafael Correa for å ha gitt ham politisk asyl er kanskje ikke så rart. At Correa, som en nær alliert av diktaturet på Cuba og Venezuelas autoritære leder Hugo Chavez ser sitt snitt til å gi erkefienden USA et lyskespark bør heller ikke overraske noen. Så er det neppe voldtektsanklagene som er grunnen til at Assange får politisk asyl, men snarere frykten for å bli utlevert til USA.
At noen av hemmelighetene WikiLeaks har offentliggjort viser at amerikanske soldater har gjort seg skyldig i krigsforbrytelser forhindrer ikke USA fra å forfølge Wikileaks og Assange. Reaksjonen på egne forbrytelser får ikke USAs ledelse til å rødme av skam, men isteden drive heksejakt mot budbringeren.
Men Ecuador og dets president Rafael Correa er ingen menneskerettighetsforkjemper. Han forfølger også journalister som avdekker maktmisbruk i Ecuador, akkurat det samme som Assange beskylder USA for.
Det er korrekt at mange land i Syd-Amerika helt frem til 1980-tallet har blitt styrt av militærdiktaturer, eller mer personorienterte autoritære regimer. Argentinas Peron var slett ingen høyreorientert diktator. Perons maktbase var fagforeninger. Og Peru var i mange år styrt at en venstreorientert nasjonalistisk militærjunta.
Idag er Latin-Amerikas utfordring snarere valgte autokrater, for å bruke et uttrykk fra Perus tidligere president Alejandro Toledo. Og han siktet ikke bare til sin egen forgjenger Alberto Fujimoro, men også til folk som Hugo Chavez i Venezuela, Rafael Correa i Ecuador og flere andre. De som blir valgt på demokratisk vis, men siden velger å styre gjennom presidentdekreter, hyppige folkeavstemninger og tradisjonelle autoritære grep; fengsling av journalister, dommere, advokater og opposisjonelle, samt stengning av kritiske mediekanaler.
Fra årets Oslo Freedom Forum-konferanse kunne NRKs Alltid Nyheter-redaksjon funnet informasjon om Rafael Correas autoritære styre.
Det er mulig NRK fortsatt lever i den villfarelse at venstreorienterte regimer ikke kan være så ille som militærdiktaturer, at de ikke kan undertrykke pressefrihet og ytringsfrihet. Men virkeligheten er ikke så rosenrød.
I motsetning til statskanalen har den svenske avisen Expressen vist seg bedre orientert om forholdene i Eucador:
«Samma månad i Ecuador dömdes tre ägare och redaktören för tidningen El Universo till tre års fängelse och 40 miljoner dollar i böter, för förtal av president Rafael Correa. Redaktören, Emilio Palaco, hade nämligen i en artikel upprepade gånger kallat Correa för en diktator.
Correa hoppas att liknade åtal kommer till stånd i Ecuadors grannländer: «Det skulle innebära ett stort steg framåt för befrielsen av Amerika från en av dess största och mest ohotade krafter: de korrupta medierna.»
Enligt den oberoende ideella organisationen The Committee to Protect Journalists har Correa sedan han kom till makten inlett en era av utbrett förtryck i Eucador.»
Ovennevnte sitat kommer fra en lederartikkel, der Expressen også gir et kraftig spark til Julian Assange: «Han tackade Correa och den «modiga latinamerikanska nation som tog ställning för rättvisa». Några andetag senare krävde han att USA slutar förfölja journalister och inte åtalar några fler medieorganisationer. Förföljelsen av journalister i Ecuador eller andra delar av Latinamerika nämnde han däremot inte med ett ord.
Men han tog upp domen mot Pussy Riot-medlemmarna, som ett annat exempel på förtryck. Om Assange hade någon skam i kroppen skulle han inte jämföra sig med dem. De spelar i en helt annan liga.»
